amandatamme

Amanda Elisabet Tamme. 17 år och 8 månader. Jag kommer från lilla Brottby utanför Stockholm, Sverige. Jag har en 2 föräldrar och en bror som är 15 (herregud vad tiden går snabbt), en liten hund som heter Asta och en häst som heter Karminelle. Just nu bor jag i Ashwaubenon, Green Bay, Wisconsin, USA och går på Ashwaubenon High. Annars är jag en stolt tupp som går Ledarskap och Kommunikation på Marina Läroverket i Danderyd. Det kanske är töntigt, men jag älskar min skola och allt som hör till den. Några av mina bästa vänner har jag lärt känna där och förra året var ett av mina bästa. Jag åker buss till skolan och efter att ha haft 2 minuter att gå i tio år så kan jag säga att jag älskar det, det är något speciellt att ha en stund för sig själv efter en lång dag eller en seg morgon.

Jag brukar sysselsätta mig med att rida, dansa, skratta, vara med människor som jag tycker om skjuta upp mina läxor till sista minuten. Jag kan ju såklart lägga till att jag gillar att spela tennis och åka längdskidor, två sporter som jag har tagit upp här och kämpat hårt med. Jag gillar att shoppa, alldeles för mycket. Kläder för mig är något av det roligaste som finns, det uttrycker självförtroende, kreativitet och mod. Jag är också en riktig bokmal, jag har alltid älskat att läsa, jag blir totalt fast och var jag tvungen att välja slår nog böcker faktiskt tv.

Precis som alla andra har jag mina starka sidor och svaga. Allra bäst trivs jag med mig själv när jag är med vänner som får man att skratta så att jag inte kan sluta. Då är jag som roligast. Jag har ett väldigt positivt sätt att se på saker, en glaset-är-halv-fullt-tjej. Jag är väldigt snäll, och de gånger jag sårar folk grämer jag mig enormt mycket och får koncentrations svårigheter. Jag har kommit fram till att det bästa botet är att be om förlåtelse. Jag tycker för övrigt att jag har riktigt skön humor, välidgt mycket sarkasm och internskämt, och jag är väldigt bra på att bjuda på mig själv. Till mina svaga sidor kan jag säga att jag är väldigt blyg, jag läser ofta in alldeles för mycket när det kommer till att interagera med andra, jag klarar inte riktigt av att vara mig själv om jag inte känner mig totalt bekväm. Jag blir också väldigt lätt sårad, jag har lätt för att få klumpar i magen, men jag vet att de går bort ganska så snabbt. Det är väldigt sällan att jag blir arg dock, vilket jag ibland önskar att jag blev, men för det mesta tycker jag det nog är bra.

Vem är jag? Den frågan fick jag för ungefär 6 månader sen, och då trodde jag att jag visste. Men nu, ja, mycket har ändrats, även om jag fortfarande är samma person. Sanningen är den att jag ställer mig den frågan ofta och jag lyckas väldigt sällan kunna svara. Jag känner mig själv väldigt bra, jag vet mina styrkor och svageheter, men ibland blir jag alldeles förvirrad av mig själv.