amandatamme

Nu har det gått två månader sen jag sa hej då. Världens jobbigaste dag. På ett sätt känns det som så länge sen men samtidigt känns det inte så länge. Men tänk, två av mina elva månader har jag faktiskt gått igenom redan. Det är nästan lite sorgligt! Maja sa en sak till mig, nu åker vi till Chicago, sen är det homecoming, efter det är det halloween och efter det thanksgiving och strax efter det så är det jul. Och efter jul kommer det gå hur snabbt som helst. Det är konstigt, hur normalt allt är fast ändå inte. Än så länge har jag inte drabbats av hemlängtan in större dos, första dagen ville jag hem, men det är en konstig dag och man mår inte bra hur som helst. Självklart saknar jag alla så mycket, men jag vill inte åka hem, inte än. Jag saknar så konstiga saker också, idag saknade jag att åka bil ner till småland i fem timmar och att vara på hööks. Ja, vad kan jag säga. Är väl inte helt normalt ;) Jag hoppas i alla fall att ni alla där hemma har det bra i höstmörkret och snart ses vi igen! Jag saknar er!